sjukdom

Och då började jag tänka på hur mycket jag älskar vintern och älskar livet. 

Hej!

Startade denna blogg 2012, men raderade alla tidigare inlägg och kände att domänen var mer relevant nu.

 

Jag kommer att få besked vilken dag som helst om jag har cancer eller inte. Jag har nästan rivit upp hela mitt liv för detta och snart kommer beskedet och jag har ingen aning om hur jag kommer agera. Kommer inte publicera denna blogg ännu, men för er som hittat hit ändå - jag är sedan 7 år tillbaka med Albin, och tillsammans har vi 2 underbara barn födda 2013 och 2014. Vi har varit väldigt lyckliga och jag skulle aldrig fundera på att lämna, tills nu.

Nu är allt fel. Jag hittar allt jag aldrig kommer få göra när jag stannar med albin. Jag får inte inreda hur jag vill (löjligt jag vet), jag får inte uppfostra barnen på mitt sätt, jag får inte titta på de program och filmer som jag vill, det är aldrig städat hemma, han går alltid in med skor osv, aa, och nu har vi även börjat bråka rätt mycket. Men för övrigt är det väldigt små saker som jag låtit ta styrning över mig, och jag anar att det kan vara rädslan för att jag ska få ett cancerbesked. Men kommer detta att göra mig normal igen om det visar sig att jag inte har cancer? Jag är rädd för att jag kommer fortsätta spåra på detta "yolo"-mönster. Men varför inte? Jag vill leva precis så som jag vill. Vill ha hand om mina egna pengar på mitt egna sätt. Jag har ju aldrig fått chansen till det förut. Jag bodde visserligen ensam innan vi blev sambos, men då gick jag i skolan och fick pengar genom bidrag, inte direkt några pengar jag kunde leva loppan på.

Jag jobbar på ett hotell, väldigt roligt jobb tycker jag. Men dem nuvarande ägarna har sålt hotellet så jag var tvungen att söka samma jobb igen fast genom de nya ägarna, och förra veckan fick jag reda på att jag inte blev anställd. Kändes inte sådär jätteroligt heller, vill ju ha kvar mitt jobb. Nu måste jag egentligen söka massvis med jobb. Så ska sätta fart, hejsvej!